Inledning/bakgrund
De digitala verktygen är sedan många år etablerade som både uttryck och verktyg inom såväl konst som kommunikation och bildmedier. I princip genomsyras hela samhället av visuell digital kultur. Utvecklingen är oerhört snabb och det som var exklusivt för några år sedan är numera var (mans) människas egendom, åtminstone om man är ungdom. Att fotografera eller spela in en videofilm med telefonen, att berätta med bild !
Som lärare skall vi ge våra elever tillgång till de verktyg som är en del av en demokratisk rättighet och jämställdhetsprincip; att behärska de digitala verktygen är att ha en chans att vara med och uttrycka sig på de arenor som finns tillgängliga.
Det finns på vår skola ett genus perspektiv vad det gäller att kunna och våga ta för sig i den digitala världen, något som vi ( pedagog kvinnor) vill förändra och försöka hitta ett eget sätt att hantera de digitala verktygen på. Att även ge plats åt alla våra tjejer som vi vill skall växa och våga!
Min arbetsplan handlar om att hitta sätt att utveckla det digitala skapandet i min undervisning, i våra kurser, med fokus på skapande, berättande, lust och lekfullhet. Att, utifrån detta perspektiv, våga hantera den digitala tekniken som kreativa verktyg!

Metod
Skolan måste erbjuda en mediekompetens och ta populärkulturen på allvar. Den utgör en bakgrund för elevernas engagemang i alla pedagogiska sammanhang, skriver Carolin Liberg i sin text: Läsande, skrivande och samtalande. Det viktiga är inte tekniken utan tillgång till det som är kärnan i ett visuellt språk.
Många är vi som backar för tekniken och låter den styra eller hindra oss i det vi vill, kanske skall vi ha en helt annan ingång i användandet av digitala bilder, bildens kärna, det unika i bildspråket!

Vi börjar måla stora gemensamma gruppmålningar, temat är miljö och vi har hämtat inspiration från Mathias Klums föreläsning och fotografier. Musiken i bakgrunden stänger av övrigt sorl och alla målar prestige löst och fantasifullt med vattenfärger och penslar.
Det är denna lustfyllda fokusering och gränslösa skapar andan jag skulle vilja plantera och låta gro in i den digitala världen!
Att hitta engagemang och förankring i eleverna själva och därifrån visa på ingångar, utgångar, till den digitala medievärlden.
Att bli producenter och medvetna konsumenter!
Hur når man dit?
Att själv göra bilder är att gripa omvärlden, skriver Thomas Koppfeldt. Det som externaliseras blir inte enbart möjligt att uppmärksamma utan också värt att bry sig om, enligt kulturpsykologen Ignace Meyerson.
Vi har prövat några olika vägar med våra elever, bl.a. att först stanna upp vid en bild och låta den berätta. Som inledning använde vi Hans Villius och Olle Hägers Foto och berättelse.

Eleverna hade med sig egna foton hemifrån som de först beskrev och berättade om för varandra i smågrupper. Vi försökte stanna upp vid samtalet och hitta det Vilhelm Flusser liknar vid bildens magi, att låta blicken vandra över ytan från punkt till punkt i kontrast till textens linjära värld. Utifrån dessa enskilda berättelser försökte eleverna sedan skapa en gemensam berättelse, som de sammanställde i iMovie. Bilderna skulle klara sig utan text och ord, men fick förstärkas av ljud, musik och video effekter:

Som ett led i att förankra den analoga enskilda bilden i dagens digitala bildflöde, och låta dem berika varandra, har vi på Sundsta gymnasiet ett arbetsprojekt, som också är en del i den digitala utvecklingen jag här försöker beskriva, som innebär att vi blockläser kurserna FotoA och Digitalt skapande tillsammans. Det medför att vi kan arbeta tre lärare med en klass, dela i mindre grupper, plus att det för elevernas del också ger en mer sammanhållen undervisning och arbetstid.
Grupp målningarna, som jag tidigare beskrev, blev senare till bildberättelser som nu ligger i startgroparna för att fungera som inspiration till analogt foto, digitalt foto med flash och animerade filmer i iStop Motion! Vi delar klassen i tre grupper och låter dem rotera mellan oss tre lärare.Vi ansvarar för var sitt arbetsmoment, men vill försöka hålla ihop den röda tråden för eleverna och ev. även lyckas bygga vidare på varandras arbetsmoment. Ett exprimenterande arbetssätt som kräver sin man (kvinna), men som är väldigt spännande att se var det tar vägen..!
Att i Foto A kursen hitta mycket av en grundförståelse för den digitala tekniken, tycker vi har varit en vinst, t.ex. i det digitala mörkrummet.

Enkla pappersmasker som eleverna ljussatt och fotograferat och sedan arbetat med i photoshops digitala mörkrum.Att förstärka, förvränga och förvandla för att se vad som händer med masken, med bilden och uttrycket.
I samtalen, reflektionen, om vad bilderna berättar finns mycket av värderingar och identitet.
Thomas Koppfeldt skriver ”att jag lika mycket beskriver mig själv när jag beskriver bilden och det innebär att ett kollektivt betraktande inte enbart ”kastar tillbaka” var och en till sig själv utan också reflekterar betraktarna i varandra.”
Ungas mediehantering styrs ofta av känslor och behov, ett identitetssökande som lever farligt i en värld av ouppnåeliga ideal. Att i aktivering, produktion, skapa förståelse för hantering av medierna, tycker jag är en given ingång för oss pedagoger att våga beträda.
I ett tidigare projekt försökte vi att beröra och skapa arenor för just detta. Eleverna sökte genom produktion av bilder, var gränsen går mellan kvinnligt och manligt. Olika material ger olika uttryck, bl.a. användes foto och de digitala verktygen. Det fanns också ett samarbete med danselever som jobbade med liknande tema. Olika yttrande som länkar i varandra och gestaltningar där meningsskapandet står i dialogiskt förhållande till varandra.

Kvinnligt/Manligt var ett arbete som hade kunnat involvera flera ämnen och kurser.
”Alla ämnen har ett gemensamt ansvar för elevernas språk och kunskaps utveckling”, enligt läroplanen. Något som finns med i min plan, att inte bara att integrera våra olika bildkurser utan också att försöka hitta arenor där flera ämnen och kurser möts, inte minst i en tid där vi inte längre vet vilka kurser som kommer att överleva och där fokus istället måste vara Visuell kommunikation.
Här följer ett tidigare ex på ett elevarbete med samarbetsambitioner.

Bildberättande är min rubrik och en ledstjärna in i det multimodala samhället.
Anna Johansson skriver i sin bok Narrativ teori och metod: Berättelser skapar mening och sammanhang och genom berättandet konstruerar vi den sociala verkligheten och vår självförståelse.
Berättelsen är en tydlig kunskapsform!
Hur berättar vi?
På Bibliotekshuset i Karlstad finns två pågående utställningar, en som heter Skriv ditt liv…och består av metervis med skrivna berättelser, och en annan utställning med stora fotografier från Karlstads vänort i Turkiet, Gaziantep, där inte ett ord finns med, inte ens fotografens namn!
Utan att egentligen ägna utställningarna någon tid har jag en upplevelse av en vacker, exotisk plats med mig på näthinnan när jag går därifrån. Bildens starka berättar kraft!
I en av våra dagstidningar har en debatt förts mellan två högstadie skolor i Karlstad gällande användandet av mobiltelefoner i skolan. Den ena skolan tillåter, den andra förbjuder! Rektorns argument som förbjuder är att det stör skolans undervisning och den tillåtande rektorn menar att det är en tillgång, våra elevers sätt att kommunicera som vi skall använda oss av på ett lärande sätt i skolan.
Jag är glad att jag har mina barn i den lärande skolan!

Att hitta ett bra sätt att använda mobiltelefonerna i skolan är en utmaning att anta. Att låta eleverna få använda sina självklara redskap i sina uttryck, i sitt berättande, som ett skissverktyg in i många olika undervisningssituationer.

Några av våra elever i Esbd3, använde mobilkameran i sin slutuppgift i kursen Digitalt skapande, för att göra ett digitalt bildberättande med rubriken En minut Jag!
Tanken var att låta fantasin flöda och att kreativt få använda de digitala verktygen de tidigare fått prova på. Många roliga, mer eller mindre avancerade minuter kom att redovisas. Det finns något självlkart i deras bildspråk som är värt att ta vara på! Här följer två exempel där just lekfullhet och lust fått styra tekniken. En film är gjord i iStop motion och en film är sammansatta av foton i iMovie, båda på samma tema, båda gjorda av tjejer! ( om nu det spelar någon roll, men de vågade, var nöjda och stolta ! )

Avslutning
Att i elevernas friska luft beträda nya ytor, som vidgar vy och perspektiv, är nu denna blogg ett steg!
Bloggen är för mig ännu oprövad mark i elevsammanhang, men jag tror mig hittat ett sätt att bl.a. använda den i elevernas projektarbeten och prao-veckor. Att kommunicera, samla information, ge tips, ha tids plan, tillgänglig dagbok med möjlighet till respons m.m!
Min plan, min blogg, är att med denna sammanfattning av idéer och tankar, prövade, oprövade, pågående och sjösatta projekt, fortsätta mitt digitala berättande, i mina pedagogiska rum och våga beträda nya arenor för att föra berättelsen vidare………
Bloggens möjligheter till ständig förändring, utveckling och kommunikation känns som en viktig egenskap i min plan, en inramning som understryker själva innehållet.
Jag sätter mig i min bil för att köra hemåt efter dagens arbete, på bilen bredvid står det med stora bokstäver: Berättelsen går vidare…
Bilen tillhör Värmlands Museum och ger texten en historisk förankring, men också känslan av förändringens värde att gå vidare…,att bevara och utvecklas ! I tidens anda, i det multimodala samhället, att hitta sitt uttryck för sitt livsviktiga berättande!